Voitbyforsens historiska vandring 2013

Årets 2013 historiska vandring riktade sig till Voitby fors kvarnområde. Kaj Holm har forskat och gjort ett gediget arbete i dokumenteringen av Voitby fors skeden i Älvbyarnas historia.

Voitby forsen

Voitby forsen började framträda i slutet av 1400-talet pg.a. landhöjningen. Fallhöjden från Storkyro kyrka och till Majorna ”ett stycke nedanför voitby fors” är numera 18 meter.

Redan vid mitten av 1500-talet hade Voitby fors försvårat båtfärderna, varför man var tvungen att röja bort stenar. Hela 1600-talet var det ett ofta återkommande arbete att ränsa forsen.

Sommaren 1727 rensade man Voitby fors under ledning av bonden Tomas Holm. Det räckte 26 dagar och utfördes på socknens bekostnad. En grundlig upprensning av forsen påbörjades 1755 under ledning av Samuel Chydenius ”bror till Anders Chydenius”. Samuel Chydenius provade flera uppfinningar som han tidigare uttänkt i Voitby forsen bla en forspyndare for att uträkna vattnets tyngd och tryck i vattenfall, en maskin för bergsborrning, en kakelugn i vilken elden leddes genom 20 alnar långa rökgångar innan den kom till skorstenen och flera andra uppfinningar. Arbetet i Voitby leddes av honom också 1756. År 1757 drunknade han i Kumoälv där han då ledde arbetet. Arbetet i Voitby fors fortsatte under ledning av Jacob Stenius d.y. åren 1759 och 1760

Man hade av gammalt två farleder i Voitby: kungsådran och en kanal. En ränsning av kanalen ”kanske bäcken som går runt Holmen med Holm skattehemman och Kvarnbacken” utfördes 1760. Vid utloppet undanröjdes ett svårt stenröse, vid inloppet borttogs ett stort stycke av udden på södra stranden och två holmar uppe i forsnacken bortflyttades med pråmar. Man sänkte också bottnen på kanalen hela vägen utåt.

En ny rensning utfördes 1818. Arbetet med att upprensa forsen i Voitby påbörjades den 24 februari 1818 och fortgick till 11 maj samt återupptogs den 5 oktober och fortsatte till den 19 december. På hösten borrades 196 kvarter borrhål och avlossades 2999 sprängskott. Natten mellan den 8 och 9 Mars 1818 hade tjuvar brutit sig in i krutmagasinet i Voitby och bortfört inte mindre än 47 skeppspund ”7990 kg” bergssprängnings krut.

I Voitby fanns i borjan av 1700-talet sex kvarnar ”fyra i storforsen och två i bäcken”. Kvarnplatserna i bäcken blev i grund förstörda i forsrensningarna 1755-1760. Staversbybor ägde kvarndelar i den ena kvarnen, namnet Staversbyrännan påminner om detta faktum. Från 1800-talet fanns tre kvarnar i forsen, landkvarnen, mellankvarnen och ytterkvarnen. År 1918 bildades 'Voitby kvarn AB' av de tre kvarnarnas delägare. Vid en brand 1921 totalförstördes ytterkvarnen och sågen därifrån spred sig branden till mellankvarnen och elektrisitetsverket vilka nedbrann till mer än hälften. År 1922 grävdes en ny kvarn ränna och elektrisitetsverket flyttades längre ner mot Hatsorviken, där byggdes också en såg. År 1959 brann sågen, delar av turbinhuset och övre delen av elhuset.

Av gammalt hade Svenska Kronan ensamrätt till laxfisket i Voitby fors. Kronan tillsatte 1560 en 'Kungliga Mats fiskare' att fiska i Voitby forsen uti Kyrobo åminne med fem laxnät och han fick som fångst sex tunnor taimenlax per år. På 1750-talet hade landssekreteraren Johan Mathesius och kronobefallningsman H.H. Krook laxfisket i Voitby på arrende. Soldaten Jacob Redlig idkade laxfiske åt dem i storforsen.

På kvarnbacken i Voitby låg också Mustesari bankstad, där byggde man 1586 en galej. År 1589 byggdes 20 lådjor åt Kronan i Österbotten på fem ställen ”ett av dessa ställen var i Voitby”. År 1602 byggdes pråmar i Voitby av 30 timmermän under ledning av byggmästare Jacob, arbetet pågick från slutet av april till slutet av juli. I Voitby fanns av gammalt två hamnar, Voitby yttrehamn nedanför forsen på Krutholmen och Voitby inrehamn ungefär där Finnegårdar låg före storskiftet.

År 1492 var Japp och Laurens Biörnson från Anixor tillsammans med en person från Mustesara och två personer från Kyro till Stockholm för att försöka få Voitby till 'laga hamn'. Hade detta lyckats kanske Voitby hade blivit den nya staden 1606 istället för Mussor när Karl IX grundade Mussorstad ”från 1611 under namnet Vasa”.

På Kvarnbacken fanns sedan gammalt många torp och backstugor, bl.a. två soldattorp tillhörande Livkompaniet. 'No 16 Qvarntomten i voitby: Holmas 1752' samt 'No 17 Holmen i Voitby'.

Varifrån byanamnet Voitby härstammar har inte med säkerhet kunnat fastställas. Olika teorier har framkastats bl.a. från ett fornnordiskt ord vathill ”vadställe”. Var detta vadställe över Kyroälv legat kan man fundera över, men det troliga stället är nuvarande Voitby fors. Då Kyroälv utmynnade i havet vid Voitby fors någon gång på 1300-talet måste vadstället ha legat från nuvarande Voitby fors och uppåt. Enär jordmånen är mjuk lera på alla andra ställen än i nuvarande Voitby fors, där berget ligger högt upp i dagen, är detta det enda troliga stället där man kan vada över. Åtminstonde när det är lågvatten, det kan man ännu denna dag som är när vattenståndet är lågt.

Ett annat troligt alternativ för Voitby namnet är från tyska språket ”som tidigare allmänt användes av Kronans tjänstemän av vilka många själva var tyskar”. Då skulle den ursprungliga formen vara Vogtby ”fogdeby”. Enär byn låg vid havsbandet i Kyrobornas åminne, så vore det mycket troligt att beskattningen av Kyrobygden skedde just här. Att fogdarna bodde i Voitby ännu på 1500-talet finns det skriftliga källor på. Erik Olsson till Lansor, haft ting i Korsholm 1591, kallade sig 1593 häradsdomare. Lagläsare först åt Karl Hendriksson Horn till Kankas och från 1590 åt Klas Fleming. Man skulle kunna kalla Erik Olsson för Voitbys sista fogde vilket klubbekriget 1595-1596 satte slutpunkt för. När bondeupproret kom till Voitby1596 brände de ner lagläsare Erik Olssons gård i Lansor. Erik själv var i Sverige men hans hustru hade låtit mura in allt sitt silver i ugnsväggen. Silvret smalt och rann ut likt kåda. När det svalnat togs det tillvara och vägdes, 50 kg. Erik Olsson hade som fogde skaffat sig stor rikedom, som kom i dagen då hans gård i Lansor, Voitby brändes. Erik Olssons hustru Elin Kristoffersdotter får den 13 juli 1603 av Åboslotts hövding rätt att åter besitta Lansorhemman som Erik Olsson lagligen köpt och hustru Elin ”haver mist sin son för Sveriges fiender”. Gården låg då ännu ”all avbränd” sedan kriget.

Man kan också nämna den tidigast kände Voitbybon, nämndemannen Gragers år 1463.

När småningom någon nitisk tjänsteman ”troligen i början på 1900-talet” skulle hitta på ett finskt namn for Voitby valdes Voitila ”vilket också finns på andra ställen i Finland varvid sammanblandning kan ske”. Man hade kunnat välja ett troligen mera historiskt korrekt namn nämligen Voutila.

Källor:
Korsholms sockens historia, 1914 och 1928, K.V. Åkerblom
Korsholms historia 1 1949 och Korsholms historia 2 1956, K.V. Åkerblom
Östra korsholm, byarna vid älven 2, 1986

Författat av Kaj Holm Voitby den 9 November 2013